Spökerier i Sverige

Beskrivning:

Under hela sitt liv har Stig Marklund ( pensionerad präst) intresserat sig för och skrivit ner människors berättelser om möten med änglar och spöken och andra oförklarliga upplevelser. 1995 medverkade Stig Marklund i TV-programmet Café Umeå och uppmanade tittarna att skriva och berätta om egna upplevelser av det spökaktiga. Det var många som hörde av sig. Åtskilliga sade att de aldrig vågat berätta om detta märkliga som de upplevt. Så kom denna boken till. Det svenska folket berättar här sin egen spökhistoria. Alla som medverkar försäkrar att de själva upplevt detta, att de var vakna vid upplevelsen och att de talar sanning. Boken består av två delar. Den första delen innehåller berättelserna om upplevelserna. De är samlade i grupper: Plötsliga spökerier, Hälsningar från döda, Upplevelser vid spökställen, Varsel och Naturväsen, Parallella världar, andra dimensioner. I den andra delen reflekterar författaren över upplevelserna, söker likheter och olikheter, observerar detaljer och anar sammanhang. De olika förklaringsmodellerna av upplevelserna redovisas helt kort och författaren tar ställning för en av dem. Har han valt rätt förklaring? Den frågan överlämnas härmed åt läsaren att grubbla på.

SPÖKERIER I SVERIGE NÅGRA EXEMPEL: PLÖTSLIGA SPÖKERIER
En natt vaknade vi allesammans av att någon var ute i köket och förde oväsen. Ingen var i köket. Vi var dödsförskräckta och vågade inte röra oss. När vi på morgonen kom ut i köket var alla stolar flyttade från köksbordet till väggen. Jag vet säkert att min mor alltid varje kväll ställde stolarna vid bordet.

HÄLSNINGAR FRÅN DÖDA
För en tid sedan vaknade jag en natt med tårfyllda ögon. Vid fotändan av sängen stod min son, som hade dött i december 1993. Han var som alltid vänligt glad och harmonisk. Om han kunde visa sig så var det för att göra mig glad och visa att han hade det bra.

SPÖKSTÄLLEN
För drygt en vecka sedan var jag på besök i Kiruna. Cirka en timme efter sänggåendet upplevde jag en isande kyla i rummet. Ändå stod termometern på plus 18 grader. Jag har aldrig upplevt en sådan kyla fast jag upplevt minus 52 grader ute. Dagen efter fick jag veta att en man hade dött i samma rum för drygt ett år sedan.

VARSEL
Jag var på väg till mina föräldrar i Värmland på några veckors sommarsemester. Jag var ensam i bilen. När det var några mil kvar sade en röst: »Det blir begravning på semestern.« »Va?« sade jag och tittade till höger, men där satt ju ingen. Rösten kände jag inte igen. Så var jag framme. Jag sade ingenting om detta. Efter några dagar ringde en släkting och talade om att mammas bror hade dött. Så det blev som rösten sagt.

ANDRA VÄRLDAR
Det var under den ljusa årstiden 1978. Jag var ute på tomten och höll på med något. Utanför häcken och den smala gräsremsan brusade trafiken från rondellen alldeles i närheten. Plötsligt sköt en bil fram från höger. Det var en blå Volvo Kombi. Den stannade till vid ett telefonskåp och upplöstes i intet.

Spökhistorier