Kamrat i norr

Beskrivning:

Hans Lidman har än en gång besökt Nordkalotten och därifrån hemfört en rapport, som stilfullt ansluter sig till hans tidigare, smått klassiska böcker i ämnet. I ord och i bild skildrar han människor och natur högst upp i norr, förflyttar sig genom tid och rum, mellan ting som i förstone kan synas disparata men tillsammantagna bildar ett levande helt, en värld som har föga gemensamt med världen i övrigt. Den kan vara hjärtligt varm och obarmhärtigt hård, det lyser om den, av snö och av midnattssol, det silar tystnad och ensamhet.
Mycket hinns med under dessa Nordkalottsfärder. Det första författaren gör är typiskt nog att kränga sig in i den djupa Grönligrottan ett par mil norr om Mö i Råna och dunka huvudet fullt med bulor, det sista att besöka Utsjoki, Finlands nordligaste kyrksocken, lika typiskt det — åt samerna har han förlorat sitt hjärta.
Men mellan Grönli och Utsjoki går vägen i brett, svepande slingor, både genom tiden och rummet, med fiskebåtar till havs eller under livsfarligt kalvande jöklar, inåt land på björnjakt eller ut på örnfångst i kustbandet, till Bodö där Pelle Molin upplevde sina sista och lyckligaste år och där han dog och begravdes. Mycket annat att förtiga - fenvalsfångsterna utanför Finnmarkskusten, de egendomliga lunnehundarna, Trollfjordslaget 1890, valkriget vid Mehamn. besöket hos skoltkungen: Lidman är på sitt mest frikostiga humör.
Det är en märklig man, Hans Lidman - passionerad men alltid med lidelserna under kontroll. Då fiskevattnen och skogarna kallar förföriskt på honom, eller då Nordkalotten frestar med nya famntag som här, får han visserligen brått att packa sin ränsel och hörsamma locktonerna, men alltid med förnuftet som färdkamrat. Och med kameran, vilket de 64 bildsidorna vittnar om. Här finns både ögonfröjd och intressanta dokument.

Människoöden Skönlitteratur