Radio- och Teleteknik

Beskrivning:

Redan de gamla grekerna kände till magnetismen och en av Greklands sju vise, Thales från Milet (omkr. 600 år före Kristus), lär ha utfört elektriska experiment. Han säges sålunda ha gnidit bärnsten mot skinn, varigenom bärnstenen fick förmågan att draga till sig agnar. Även vissa primitiva folk — sydamerikanska indianstammar — påstås redan före kontakten med de vitas civilisation ha fått ett särskilt slags frön att efter gnidning utöva attraktion.
Omkring 2000 år efter Thales tid, närmare bestämt år 1672, visade den bekante borgmästaren i Magdeburg, Otto von Guericke (1602—1686), att två elektriskt laddade partiklar under vissa lörhållanden repellera varandra (stöta varandra ifrån sig). Fransmannen Dufay (1698—1739) särskilde två slags elektricitet och uttalade satsen, »att elektricitetsmängder attrahera varandra, om de äro av olika slag, och repellera varandra, om de äro av samma slag». Enligt Dufay skulle båda slagen av elektricitet finnas i lika mängd i ej elektriskt laddade kroppar, under det att i laddade kroppar ett överskott av ena slaget skulle finnas. Dufays teori upptogs senare av engelsmannen Symmer (död 1763). En annan teori framställdes av den amerikanske vetenskapsmannen Benjamin Franklin (1706—1790). Denne ansåg, att det endast finnes ett slags elektricitet. En elektrisk kropp har en viss normal mängd sådan. Förefinnes en mindre mängd, säges kroppen vara negativt elektrisk, förekommer större än normal mängd, säges kroppen vara positivt elektrisk.

Teleteknik