Min nya skattkammare : Serieboken

Beskrivning:

När jag för drygt 40 år sedan arbetade i redaktionen för "Min Skattkammare" fanns det inga serietidningar i Sverige. De kom först omkring 1950 och blev snart betraktade som ett allvarligt hot mot barnens lust och förmåga att läsa riktiga böcker. Man gick så långt att man bildade något som kallades
"Seriekommittén" i syfte att motarbeta spridningen av den hemska farsoten. I kommittén ingick bland andra en läkare som senare skulle verka mot spridningen av narkotika. Detta säger något om hur allvarligt man såg på saken. Nu har synen på serier totalt förändrats. Nu vet man att även för serier gäller regeln att det som är bra är bra, och det som är dåligt är dåligt. Serien är i sig själv bara ett medium, ett sätt att uttrycka sig.
Men det krävs en viss teknik för att läsa serier, och den bör man helst tillägna sig redan som barn. Själv har jag aldrig riktigt lyckats övervinna det handikapp som det innebar att öva in en lärdignet vid alltför mogen ålder. (Även om jag fick min dagliga dos av Lisa och Sluggo som barn, förstås.)
Det har därför känts naturligt att i denna del av "Min nya Skattkammare" överlåta huvudansvaret till en av de främsta experterna på området - Sture Hegerfors. Hans urval är gjort helt med tanke på att barn ska få njuta av det bästa som gjorts inom genren genom åren - i Sverige och i utlandet. Här finns inga rena "vuxenserier", men det hindrar inte att även vuxna personer kommer att ha stor glädje av det rikhaltiga urvalet.

Ungdomsböcker Skönlitteratur