Gunnar Wennerbergs Gluntarne. I bild av Ernst Josephson

Beskrivning:

På den dedikation till Carl Wahlund, som den bundna originalvolymen närmast föregår de trettiofem Gluntillustrationerna, har Ernst Josephson själv kallat dem "illustrationer till olika känsloställen". Han har därmed karakteriserat sina teckningar såsom subjektivt kända upplevelser av Gunnar Wennerbergs text och musik. Bilderna äro alla hastigt skisserade penselteckningar utförda med svart tusch på glättad vit kartong. Korta citat ur texten ha förenats med stundom starkt förenklade, stundom något mera detaljrika situationsbilder. Huvudpersonerna, Glunten och Magistern, fylla på några av bladen hela bildytan ensamma och ingå på andra i en mer eller mindre fullständig miljö. Vad konstnären särskilt fäst sig vid kan vara en enda replik eller en diffus syntes av ett längre stycke. Ofta har han stannat inför någon dramatisk vändpunkt i handlingen och illustrerät denna eller dess närmaste följder.
Allt tyder på att Ernst Josephson redan tidigt varit väl förtrogen med Gluntarne och att han ej heller varit främmande för studentmiljön Uppsala. Han tillhörde en både musikaliskt och konstnärligt begåvad familj, farbrodern Jacob Axel var en av uppsalasångens mest betydande gestalter under 1800-talets mitt och en annan farbroder, Ludvig, var teaterdirektör i Stockholm. Ernst hade själv en utmärkt sångröst. Karl Wåhlin refererar i sin monografi över Ernst Josephson en berättelse om, huru denne och Julius Kronberg tillsammans sjungit Glimtar vid en improviserad skandinavisk konstnärsfest i Paris i januari 1874 — således nära ett tjugotal år före tillkomsten av Gluntillustrationerna, vilka, såsom redan Gurli Taube i introduktionen till föreliggande volym påvisat, av utomkonstnärliga skäl kunna dateras till tiden mellan åren 1891 och 1894. Det har ofta fram hållits, att Josephson såsom exempelvis i fråga om näckenmotivet under en lång följd av år kunde syssla med ständigt på nytt återvändande .idéer.

Berättelser Skönlitteratur