Vildmarksliv i Lappland för hundra år sedan

Beskrivning:

EN DAG i slutet av år 1828 skramlade en resvagn
ut genom Norrtull i Stockholm på väg upp till höga
norden. I vagnen sutto tre utländska herrar, av vilka den
ene var friherre von Hogguer, en tysk som i åtskilliga
år varit ryttmästare i svenska armen. De båda andra voro
fransmän. I Lycksele tog vägen slut och man tog sig
vandrande fram genom ödemarkerna till Arjeplog och
vidare över sjöar och fjäll genom Lappmarken. I Arjeplog
hade de emellertid turen att finna en förträfflig vägvisare,
ingen mindre än själve Petrus Lxstadius, sedermera berömd
genom sin "Journal över missionsresor". Under flera veckor
var han de tre herrarnas följeslagare och till ovärderlig
nytta. Först i början av november vände trion äter
söderut mätta på äventyren bland nomaderna, det eviga
renköttet, den eviga smutsen och ohyran i kåtorna.
Först 1841 utgav Itiherre H. sin resa från trycket
under titeln "Reise nach Lappland und dem nördlichen
Schweden". Boken torde vara så gott som okänd i
Sverige utom för dem som kommit att mera ingående
syssla med Pite Lappmark och bröderna Lxstadius. Då
den nu sent omsider föreligger i svensk översättning, borde
den kunna påräkna intresse även hos dem som ej förlorat
sina hjärtan norr om polcirkeln. Sverige för ett sekel
sedan står upp ur dessa rader, vadmalsgrått och fattigt,
men betraktat med kärlekens ögon. Hela boken är en
hymn till Sverige; den svenska ärligheten och gästfriheten
ha sällan lovsjungits så betaget.

Lappland