Bilar : rattmuff och nostalgi

Beskrivning:

TRO DET ELLER EJ, men det finns folk som fått för sig att
70-talet var nån gång för länge sen! Vi andra, som kanske
sett både 40- och 50-talen rinna förbi, vet att "det bruna ar-
tiondet", när vitvarorna var avokadogröna med svarttonade
kanter och tapeterna var storblommigt orange-färgade, vi
vet förstås att nästan alla bilar var lackerade i brunmetallic
på 70-talet - och hur bra var det, egentligen?
Är det kanske för att undvika allt det bruna som innehållet
i denna bok gör halt vid 1972? Nja, egentligen inte, men
ett gott skäl hade det absolut varit. Sanningen är emeller-
tid den att författaren är alldeles insnöad på den gamla ti-
dens nummerplåtar, de som kunde berätta varifrån en bil
kom. Med reformen som inleddes våren 72 försvann en hel
massa historia in i anonymitetens dunkel. Man skulle kunna
säga att ingenting varit som förr, sen dess.

I sällsynta ögonblick av klarsyn förstår även författaren att
allt inte var bättre förr, men med en druckens envishet vid-
håller han att det var annat förr - och i detta kan ingen
säga emot! Bilarna var till exempel snyggare förr i tiden,
landsvägsdammet var mer dekorativt, bensinbolagen hade
vackrare logotyper och så fanns det många fler bilar, som
var dåliga redan när de var nya.
Du undrar kanske över fördelen med dåliga bilar? Tja, det
blev ju mer att skriva om för den tidens bilbedömare, som
dock var väldigt försiktiga i sina uttalanden. Hade sanning-
en om bilmärket X eller omständigheterna kring bilmärket Y
avslöjats hade mycket varit annorlunda...
Trevlig läsning önskar den oförtröttlige nostalgikern Peter
Haventon.

Bilar