Värmländska kulturtraditioner III, Finsk odling, dikt och musik

Beskrivning:

Vid den undersökning av värmländsk folkpoesi och musik, som Gunnar Tures-
son genomfört, har han ägnat den finska folkpoesin och musiktraditionen
Värmland ett eget verk.
Genom pionjären C. A. Gottlunds uppteckning vid sina resor i Sverige och
Norges finnskogar 1817 och 1821 visade det sig att Värmland var det största bo-
sättningsområdet för den finska kolonisationen.
Under inflyta--tnde av H. G. Porthans nationella väckelse i Finland hade Gott-
lund redan tidigare påbörjat finska uppteckningai och i sitt henliand fäst upp-
märksamhetert på .den finska folkpoesins värde. Han ville därav göra ett natio-
nalepos i stil med Honåeros' dikter, Ossians sånger eller Niebelungen Lied, vil-
ket Lönnrot med Kalevala fullföljde. Vissa gemensamma drag i Kalevala ur den
äldsta finska mytologien .möter man även i ide värmländska runorna som följde
finnarna då de på 15-, 16- och 1700-talen tog Värmlands skogsödemarker i be-
sittning för odling.
Askans och jaktens gudar, Ukko och Tapio, anropades inom den äldsta my-
tologien även i Värmland. Gamle vise Väinämöinen styrde och satte stjärnorna
på plats även i den värmländska stjärnhimlen och han vred ibland på Vinter-
gatan. I pörtena sjöng man finska visor och spelade kantele och bevarade de
hemlighetsfulla runosångernas kraft som en stor hemlighet.
Försvenskningen skedde vid mitten av 1800-talet, då vägar anlades och socknar
bildades och skolorna avlöste" hemmen som den centrala bildningshärden.
Skolor, tidningar, kommunikationer, radio och TV utplånar obönhörligt de
folkliga särdragen. Tack vare sin förtrogenhet med Värmlands finnbygder och
sin vänskap med dess folk har Turesson uppdagat, att oanat mycket av finskt
språk och finska traditioner levt kvar hos minnesgoda åldringar. Det är dessa
spillror av ett rikt och egenartat kulturarv han genom sin bok vill rädda undan
glömskan.

Värmland Folkmusik