Lapplands andra ansikte

Beskrivning:

I allra nordligaste Finland, mitt emellan Barents hav och Enare sjö, ligger skolternas rike Sevettijärvi, där Jaakko Sverdloff residerar, skoltsamernas "kung", som i likhet med sina undersåtar menar att livet är ett slags sjukdom och att de döda sänder dem hälsningar från norrsken och stjärnor med löften om en långt härligare fortsättning efter detta.
Den schweiziske författaren Robert Grottet är sedan kriget medlem av skolternas familj. Deras gamla område, Petsamo, övergick i rysk ägo efter freden, och med Finlands och Englands hjälp lyckades han samla in medel och hjälpa dem till ett nytt hem ovanför Enare sjö, där varje skoltfamilj fick ett hus och ett antal renar, och där det numera också finns sjukstuga, internatskola och kyrka. Inte underligt att skolterna sedan dess betraktar Crottet som en av sina egna.
Varför tog då han, en schweizare, detta storslagna initiativ? Själv skyller han på "lappgalenskap", på norrskenet, som skänker honom en närmast extatisk glädje, på att han aldrig mött sannare människor än samerna vid Ishavet. I Rovaniemi träffade han en gång en italienare som just hade kommit norrifrån, och som med en sorts plågsam självövervinnelse anförtrodde honom, att Lappland hade gett honom allt. "Jag blev inte alls förvånad", säger författaren. "Det var precis som jag själv kände det."
Det är stora ord, men Crottet ger full täckning för dem. "Lapplands andra ansikte" är en lika märklig som underbar blandning av poesi och saklighet, av brett sköljande skildringskonst och en humor som både sprudlar och går på djupet. Skolterna betraktar visserligen livet som en sjukdom, men därför inte som ett lidande. Tvärtom — inför allt ljuvligt som väntar dem gläder de sig av allt hjärta.
Och Robert Crottet älskar denna familj, som han upptagits i, avgudar Lappland som blivit hans verkliga hem. Han tror inte längre på den vetenskapliga förklaringen av norrskenet: det är anförvanterna som hälsar honom välkommen, när tiden en gång är inne.

Lappland