Folkundervisningen i Njutånger 1200-1942

Beskrivning:

Njutångers socken, belägen mellan Iggesundsfjärden i norr och Siviksfjärden i söder, är såsom en del av det gamla Sundedh en urgammal kulturbygdl). Därom vittnar också ett femtiotal gravkummel-) från hednisk tid3). Sockennamnet hänför sig till en forntida fjord 4) — Njötånger —, som var av stor betydelse för skeppslaget Sundedh och vid vilken kulturockupationen började.

Hur gammal socknen är kan ej med visshet sägas. Men man vet, att sockenindelningen följde den kristna läran. Enligt Prosaiska krönikan från 1450-talet sändes Stenfinn år 1060 att omvända hedningarna i Hälsingland. Sannolikt var han det folkhelgon, som enligt legenden ljöt martyrdöden på gränsen till Gästrikland och jordades på Norrala kyrkogård. Flera tecken tyda dock på, att kristendomen genom norska förbindelser nått denna trakt före Staffans tid 6) samt att Njutångers kyrka är en av Hälsinglands äldsta. Kyrkobyggnadens västra och äldsta del torde inte ha tillkommit senare än 1100-talet. Den kallades under medeltiden S:ta Maria och S:t Olofs kapell7), och dess äldsta bevarade prydnadsföremål utgöres av en träskulptur av S:t Olof, daterad till mitten av 1200-talet8).
Njutånger har i kyrkligt avseende alltid tillhört Uppsala ärkestift. År 1915 blev socknen eget pastorat med Nianfors som kapellförsamling. Dessförinnan var den annex till Enånger, tillhörande Hälsinglands norra nedre kontrakt, sedan 1916 benämnt Sundhede kontrakt, vari minnet av det forna skeppslagsnamnet inrymmes.
I administrativt avseende tillhörde bygden i allra äldsta tid dels Roslagen, dels »Stör-Hälsingland», som var hela området ovan Ödmorden längs västra kusten av Bottenhavet, för vilket område den sannolikt på 1320-talet!)) upptecknade Hälsingelagen gällde. Mot slutet av 1300-talet framstod det egentliga landskapet Hälsingland med fastare konturer. År 1620 sammanfördes hela Norrland med Österbotten i Finland till ett »ståthållarskap». Det uppdelades genom 1634 års regeringsform i tvenne förvaltningsområden, varav det västra och större lades under »landshövdingen i Norrlanden över alle Västernorrland och Lappmarken, resideranaes i Hudiksvall». En omreglering skedde redan 1637, då Gästrikland, Hälsingland, Medelpad och Ångermanland avskildes till ett särskilt landshövdingedöme. Efter erövringen av Jämtland och Härjedalen 1645 sammanslogos Gästrikland, Hälsingland och Härjedalen till ett lan, som 1654 införlivade Härnösands län — Medelpad, Jämtland och Ångermanland. Det sålunda återställda Västernorrlands län med residens i Gävle ägde bestånd till 1762, då det uppdelades i Gävleborgs och Västernorrlands län. Gävleborgs län omfattade Gästrikland, Hälsingland och Härjedalen, som dock 1810 tillades Jämtlands län. Frånsett några mindre överflyttningar, som senare ägt rum — dels till Kopparbergs, dels till Jämtlands län —, har Njutångers socken tillhört det 1762 inrättade Gävleborgs län 10).

Hälsingland Njutånger